På en av mina favoritsiter,
Livet Hemma, så kunde man för ett tag sedan läsa om färgen
rosa och de visade underbara bilder med rosa som tema.
I detta blogginlägg nämner de en kvinna som heter Fanny Ambjörnsson. Hon är socialantropolog och har skrivit en bok som heter
Rosa, den farliga färgen. Jag blev så nyfiken att jag var tvungen att googla detta och hittade många intressanta artiklar om denna boken.
Rosa är en
omdebatterad färg. Den är så farlig att den kan leda till hatbrott, och så fånig att den förbjuds av feministiska mammor.Vad är det med denna färg som provocerar så? Varför är denna stackars färg så farlig att använda...
De flesta små barn tycker bäst om glada färger, vilket känns helt naturligt. Men småkillar som nyss gillat rosa, rött och gult måste helt plötsligt, när de förstått hur världen fungerar, börja tycka om mörkare färger som blått och svart. För småtjejer däremot är det fritt fram att frossa i rosa, men de förväntas växa ur denna "period" när de blir större. Då ska de också börja tycka om mörkare färger för att visa att de är framåt och kan ta för sig. Rosa är tydligen en färg man skall undvika om man ska tas på allvar. Pojkar tar ju rent av en viss risk om de klär sig i rosa, samtidigt som färgen kan få vuxna män att framstå som vågade.
De allra flesta vet att rosa är en av mina absoluta favoritfärger. Jag brukar ibland skoja om att jag aldrig växte ur den där rosa perioden som alla småtjejer har. Men sanningen är att jag gjorde det, rosa var länge en favorit men under några år så försvann den. Och det gjorde den säkerligen för att man
inte skulle tycka om den färgen. Men nu älskar jag den! Det innebär inte att min hem är inrett helt i rosa eller att jag bara bär rosa kläder. Det innebär inte heller att jag är fånig, inte kan tas på allvar eller inte har några ambitioner. Däremot så står färgen rosa för glädje, lycka, ljus, mod och inspiration för mig. Jag blir glad av rosa!
Jag tycker dessutom att det är lite kul att ibland provocera med rosa. På jobbet har jag en rosa anteckningsbok, min kalender går i rosa och vill jag riktigt "retas" så skriver jag även med rosa penna. Visst, vissa tittar lite extra ibland men oftast så tycker de flesta att det är fint och säger att de önskar att de också hade en så fin anteckningsbok. Men visst är det lustigt att man faktiskt kan provocera med en färg på det viset. Att jag, bara för att jag har en rosa anteckningsbok, inte skulle kunna tas på allvar!
Man kan fundera på hur världen skulle se ut om vi istället fostrade
både pojkar och flickor att tycka om rosa och andra ljusa, glada färger.
Mer rosa åt folket!
